En av få chaufförer som varit med Scandic Trans från första början – i över 30 år
Rekilä kör för TJN-Transport Siipola Oy i Himanka, där han själv också är bosatt. Rutterna går till och från olika destinationer i Sverige, och alltid via Åbo med färjan.
– Mestadels handlar det om livsmedel, eftersom bilen är byggd för tempererade transporter, berättar Rekilä.
Han arbetar två veckor i sträck för att sedan vara ledig en vecka. Några problem att få de lediga veckorna att gå är det inte.
– På landsbygden och med eget hus finns det alltid projekt att ta tag i
– det är bara att välja i vilken ordningsföljd det ska göras. Sen har jag också två vuxna döttrar som jag hjälper och umgås med när jag är hemma, berättar han vidare.
Jobbet och branschen har inte förändrats speciellt mycket från chaufförens synpunkt under de två senaste decennierna menar han.
– Precis som för nästan 40 år sedan kommer man fortfarande hem från jobbet med en påse smutsvätt, säger han med glimten i ögat. Skämt åsido – den största förändringen är alla nya och yngre kollegor, som tillkommit vartefter de äldre fallit bort, tillägger han.
Han är nöjd med sin arbetsgivare och trivs väldigt bra med sitt jobb.
– På Scandic Trans finns bara bra folk och oberoende om man är kund eller chaufför får man alltid tag i någon per telefon där – man behöver inte vänta på att någon ska svara per e-post. Det är ett bra hus och jag kan inte annat än skryta av organisationen, fortsätter Rekilä.
Vad är då själva tjusningen med arbetet – att köra?
– Det är ett relativt fritt jobb, konstaterar han. Trots att man mestadels sitter vid ratten är det omväxlande, eftersom vyerna förändras hela tiden.
Text: Anna Sand
Foto: Privat
